LIVSTECKEN

tisdag, september 22, 2020 8 51

Hej från en ganska skruttig Catta, knappt så jag orkar kika in men gör det lite snabbt nu när jag fått i mig lite energi från spenatsoppan som jag lyckades slänga ihop på skakiga ben.

Jag opererades ju igår och tack och lov räckte det med titthål så de slapp öppna buken.

Jag hade inte riktigt så mycket sammanväxningar som befarats så att ta bort äggstockarna gick ganska smidigt. De visste först inte om de skulle kunna ta dem utan att råka göra hål på tarmen då de satt lite intrasslade.

Livmodern lämnade de kvar just pga av för stor risk att skada andra organ, men förhoppningsvis ska borttagandet av äggstockarna ge mig lite mindre smärta. Dock tror operationsläkaren att det är tarmen som ger mig allra mest smärta då den har sammanväxningar/adherenser runt sig så passagen är lite trång vilket gör att jag lätt får tarmvred. Så det är rätt kost och laxerande medel jag måste ta för att hålla tarmen i schack, annars kan det bli akut. Det höll på att sluta illa 2015 pga av ett kraftigt tarmvred som de fick löst precis innan tarmen höll på att brista.

Jag har lidit av IBS/IBD och endometrios i hela mitt vuxna liv och har sedan tidigare opererat bort äggledare (2008) och har därefter genomgått två IVF-graviditeter och fler operationer i samband med kejsarsnitten jag var tvungen att göra.

Sammanväxningar i buken är något jag kommer få leva med livet ut och därmed en hel del smärta. Oerhört tungt vissa dagar men jag har viss lindring att få hjälp av.

Det finns heller inga garantier för att jag ska bi bättre efter denna operation, just nu är det för tidigt att känna då jag har ganska kraftig smärta i just operationsområdet, trots smärtstillande.

Men om en vecka kanske jag kan känna nån skillnad. Viktigast med att ta bort äggstockarna är att vi har ärftlig äggstockscancer i släkten, vilket är den dödligaste cancern och ofta är det försent när man väl upptäcker den och både min faster och farmor dog i relativt unga år av denna cancer, och även min halvkusin på farmors sida. Så den är väldigt aggressiv.

Nu har jag tagit bort den risken och det känns oerhört skönt (fast jag väntar på svar från analysen av mina), samtidigt som det känns lite ledsamt att det är så definitivt på barnfronten. Har alltid velat ha minst tre barn men så blir det inte nu och jag är ju såklart otroligt tacksam över de två vackra ungarna jag lyckades få. För det var inte alls självklart att det skulle lyckas med den trasiga mage jag har.

Mirakelungar!

Tänk vad fantastiskt ändå, att de kan fiska ut grejer ur magen från endast några små titthål, att de kan jobba där inne i buken genom minigluggar, otroligt.

Återhämtningstiden blir ju så himla mycket kortare också, sen mår jag ju inte toppen idag precis men det är ju all den där gasen de fyller buken med som ska ut också och med krånglig smärtsam tarm är det väldigt jobbigt. Man får smärta i bröstkorgen och kan inte djupandas och det värker i höger axel så man blir galen innan det försvinner. Nån som vet vad jag pratar om?

Man fyller alltså buken med koldioxid via ett hål i naveln för att förbättra sikt och tillgänglighet samt skydda organen, så man blåses liksom upp som en ballong där läkarna får lite space att jobba i.

Sen tar det ett litet tag att återhämta sig från att ha varit sövd, som jag också är känslig emot så jag har ju kräkts en del kan jag säga. Men själva sövningstillfället är göttigt tycker jag 😉

Man satte in en hormonspiral i livmodern för att jag ska slippa tänka på fler tabletter (jag äter ju en del för alla mina olika kroniska sjukdomar), behöver ju gestagen tillsammans med östrogenet som jag nu får via plåster, som ni kan se på bilden ovan, det genomskinliga lilla. Det ska jag byta två gånger i veckan och ha tills jag blir ca 52 då det biologiska klimakteriet uppskattas infalla.

För när man tar bort äggstockarna hamnar man i klimakteriet och det är lite tidigt i min ålder och östrogenet behöver man allra mest för att motverka benskörhet. Det vill jag gärna inte bli innan 40 iallafall 😉

Nä nu måste jag lägga mig ner igen känner jag, men har ni några frågor eller funderingar så skriv gärna. Har ni kanske en egen historia kring detta så får ni gärna berätta om ni känner för det, kan vara skönt att veta att man inte är ensam. Många har skickat DM på insta och det känns fint att stötta varann i detta elände som så många av oss lever med.

Tack för era fina hälsningar i tidigare inlägget, värmer verkligen.

Ta hand om er, kram.

51
8 Comments
  • Malin
    september 22, 2020

    Hej! Ja visst är det jobbigt direkt efter op, känner igen det du beskriver med gasen, och värk mot axeln. Men man repar ju sig förvånandsvärt fort. Har opererat mig tre grr av olika orsaker. Skönt att det räckte med titthål! Ta det lugnt och vila och boosta dig med bra mat. Kram och krya på!

    • Catta
      september 23, 2020

      Ja det är segt att ha ont men kroppen är ju fantastisk på att repa sig, kan tänka mig att jag mår som vanligt om några dagar 🙂
      Med förhoppningsvis lite mindre smärta då 😉

      Tack snälla för omtanken, ska verkligen försöka vila men det är ju så tråkigt haha, ska försöka komma ut på en promenad idag iallafall, bra att röra på sig.

      Kram!

  • Anette B
    september 22, 2020

    Fint med livstecken fr dig Catharina. Måste bara säga att du verkar vara en sådan positiv person trots de kroppsliga bekymmer som tyvärr drabbat dig. Jag själv gnäller över lite mensvärk.
    Förstår sorgen över att inte kunna få fler barn. Du har iaf två superfina barn och all möjlighet att kunna bli farmor/mormor i framtiden, det är det inte alla som har.
    Ger mig 17 på att du e den snyggaste nyopererade personen i Göteborg ever 😘

    Kram
    Anette i Lidköping

    • Catta
      september 23, 2020

      Hej Anette!
      Tack snälla du för fina ord, det värmer verkligen och jag är faktiskt oftast en positiv person trots allt det jobbiga. Eller jag är väl en glad skit som älskar livet och älskar att skratta och må bra, försöker göra det så gott det går och det är skönt att den känslan ändå alltid är så stark. Humor är mitt livselixir 🙂
      Jag väljer livet och att se mig själv som en stark ganska väl fungerande människa, även om jag har mina bakslag och det ibland är jobbigt att bara köra på trots att man kanske behöver vila. Men det är bara så jag är helt enkelt.

      Jag har varit riktigt dålig, långt nere på botten med svår ångest och utmattningssymptom när jag blev sjuk för ca 18 år sen, kraschade totalt och kroppen slutade i princip fungera.
      Där vill jag aldrig hamna igen..

      Jag är verkligen otroligt tacksam över mina barn, för precis som du säger är det inte alla som får den möjligheten, väldigt ödmjuk inför det.
      Jag har haft en otrolig tur och känner mig väldigt lyckligt lottad med min fina familj och tänker ofta på dem som kämpar.

      Vi var ju många par som möttes under IVF-behandlingarna och jag vet att för många gick det inte vägen, det visar ju även statistiken.. väldigt tufft.

      Gulle dig, känner mig inte superfräsch just nu men tusen tack för peppen!
      Stor kram💕

  • Christine
    september 22, 2020

    Skönt att det har gått bra! Hoppas nu på snabb läkning och ett bra resultat. Tack för att du delar med dig❤️ Kram

    • Catta
      september 23, 2020

      Tack för omtanken, blir jätteglad!
      Ha en fin dag, kram❤️

  • Tanja
    september 23, 2020

    Jag har gjort precis samma operation, med 4 hål på magen. Dock togs ”bara” ena äggstocken bort (den andra såg ok ut och fick vara kvar), så jag har fortfarande mens fast jag är 50 + t.om. Har ej förstått innan diagnosen för ca 5 år sedan att det är endometrios jag dragits med i många år. Har även IBS mage med svåra kramper emellanåt. Ibland har jag kräkts efter narkos, ibland inte (har säkert varit sövd uppåt 10 ggr). Har alltid varit den sista patienten att lämna för dagen efter op, då jag har svårt att få igång urinblåsan =(

    Verkar jobbigt att behöva tillföra hormoner när du ”bara” är 39. Jag har sluppit det med en äggstock kvar.

    Livet har inte varit så lätt alla gånger, har haft ångest och utmattning i varierande skala pga olika situationer som uppstått i livet. Har man dessutom fysiska åkommor blir det ju ännu värre.

    Bra för dig att du tänker positivt, men du verkar också ha en riktigt positiv och fin livssituation =)

    Det onda i axeln och magen går ju snart över, så det är bara att ta hand om dig och härda ut. Kram.

    • Catta
      september 24, 2020

      Hej!

      Tråkigt att höra att du också har jobbiga bekymmer med magen, jag har också IBS/IBD och har haft det jättetufft med tarmen dessa dagar efter operationen.

      Jag blir också dålig efter narkos, fast detta var nog bästa gången någonsin, kräktes ”bara” tre gånger och fick tillslut åka hem innan 22 på kvällen för att jag så gärna ville och precis hade kunnat kissa då.

      Hormonerna jag får tror jag och hoppas att jag kommer må bra av och inte få så mycket bekymmer med, hört att det funkar bra för de flesta, men det är klart, hade gärna sluppit förstås.

      Får du nån hjälp och stöd i allt det jobbiga du har? Det finns hjälp att få och du har rätt till det. Hoppas verkligen du får både fysisk lindring och hjälp att prata med någon, om du så önskar.
      Det ÄR tufft att leva med smärta och man ska inte behöva känna sig ensam i det.

      Stor kram och lycka till med hälsan 🙂

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *