ATT HA BÖRJAT TRÄNA

måndag, maj 15, 2017 4 7

 

Löpartights Reebok // Löparskor Nike // Topp NLY Sport // Sportlinne H&M // Träningsshorts H&M // Sportarmband H&M

 

 

 

Hej & god kväll!

Här kommer ett litet träningsinlägg minsann!

Sedan i början på mars har jag tränat regelbundet och jag är så himla glad att jag verkligen kommit in i ett slags flow, en känsla av att jag behöver träna och jag längtar faktiskt efter att få svettas lite. Något jag knappt klarat av på en sisådär 15 år..

 

 

 

 

Ja det där med motivation.. inte alltid lätt, men känslan av att bli starkare motiverar mig oerhört. Herregud vilken skillnad det blivit på så kort tid ändå, mycket smidigare, starkare och mindre smärta i tex nacke som är ett enormt problemområde för mig.

 

 

Hur man ser ut när man springer spelar mindre roll, men en snajdig löparoutfit piggar upp ändå, och nya skor var verkligen ett måste. Dessa från Nike är otroligt sköna och ger det där lilla extra stödet i hålfoten mot mitt pronationssteg.

 

 

Hur jag tränar?

 

Joggar 2-3 gånger i veckan. Brukar köra samma sträcka i skogen på ca 4,9 km, då springer jag sällan hela utan runt 3-4 km och så går jag resten. Sist jag sprang var första gången jag sprang hela varvet och det gick superbra!!

Kändes så himla skönt att jag klarade det, med tanke på all smärta jag har i kroppen. Inte det lättaste med just löpning när man lider av IBS/IBD samt endometrios. (Känns som att jag ska få både framfall och att jag ska göra ner mig ibland, sjukt jobbigt, men efter att ha stärkt bålen börjar det kännas bättre och tom nästan helt bra ibland).

Dessutom har jag ju hypotyreos som kan vara vanskligt att utmana med för mycket träning, man riskerar att göra av med för mycket kortisol för att det ska vara hälsosamt och tömmer jag depåerna helt så kan jag knappt hålla mig vaken resten av dagen..

Vila och återhämtning är livsviktigt.

Men träningen gör mig verkligen gott, och mina läkare har tjatat i alla år att det är a & o för att jag ska hålla mig så hälsosam som jag har förutsättningar för. Gäller ju alla iofs. Och nej, det räcker inte med promenader, det är superviktigt att få upp pulsen, svettas och få hjärtat och kroppen att jobba. Sen räcker det med ca 30 minuter runt 3 gånger i veckan absolut.

Efter jag har sprungit kör jag lite styrka och en hel del yoga och stretching och oj vad det har gjort underverk, så skönt!

 

Sen har vi det där med vikten.

Jag har ju så förbannat lätt att tappa i vikt och det gör jag om jag inte ser till att äta ordentligt varje dag, vilken jag iofs alltid gör, men nu är det ännu viktigare. (Jo man kan vara tunnis trots hypo hör och häpna, alltså låg ämnesomsättning).

De första gångerna jag sprang tyckte jag det var fruktansvärt jobbigt att möta folk i spåret, jag kunde vända om och välja andra vägar. Jättelöjligt egentligen men jag nojade lite över att folk kanske tänker att jaha, där kommer en sån där anorektiker som flyr från kalorier. Typ.

Men nu har jag helt släppt det, ALLA behöver ju träna och röra på sig, smal som tjock. Även om jag ofta fått höra just det, att jag inte behöver det.

Tjukt pepp nu iaf!!

 

 

Hur är det med er?

Tränar ni något och isf vad och hur ofta?

 

 

Ta hand om er och ha en mysig kväll, kram.

 

 

Adlinks

7
4 Comments
  • Sara
    maj 15, 2017

    Känner igen den där känslan av att folk har åsikter när man är ute och joggar. I mitt fall fick jag ofta känslan av folk glodde på mig chansen undrade vad en tjockis som jag gjorde i löparspåret. Men nu har jag släppt det. Det är härligt att möta olika sorters motionärer. En del luffsar som jag och en löper betydligt snabbare. Alla med samma syfte. Må bra.

    • Catta
      maj 15, 2017

      Visst är det jobbigt med den känslan, folk tycker så mycket och det är så himla tråkigt. Det ska vara roligt härligt och positivt med träning och absolut som du du säger, för att MÅ BRA!
      Jag hoppas verkligen på att peppa alla typer av människor till att vilja röra på sig( genom att skriva ett inlägg här då och då bl.a), roligare att känna gemenskap än att man är indelad i olika stereotyper.
      Heja dig!

      Kram

  • Fia
    maj 16, 2017

    Jo, att träna är lika viktigt för alla! Men jag tycker absolut inte du ser ut som en anorektiker. Jag är själv smal (51-52 kg till 165 cm) men har aldrig känt mig för smal på det viset, utan himla lagom. Det tycker jag du är oxå, ser helt normal mot det snyggt smala hållet är du!

    • Ljuva Magnolia
      maj 17, 2017

      Hej Fia!
      Tack! Jag tycker nog inte heller att jag ser anorektisk ut, det är mest att andra har åsikter om att man är för smal osv. Jag väger som du, ibland tappar jag ett eller två kilon men som jag brukar hämta upp efter ett tag igen, och jag är 167 cm lång. Ibland när jag är hängig/glåmig kan jag känna mig för smal, syns så mycket i ansiktet då men det är ju mest tillfällig känsla.
      Fokuserar inte på min vikt utan välbefinnandet, vilket jag hoppas och önskar att alla kan göra 🙂
      Kram

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *