Inte lika pigg som buketten

lördag, mars 8, 2014 20 0

   

Hej.



Pausat lite..

    

Migränen har varit på besök, tråkigt att skriva om, men jag gört ändå.

 

Det började med utebliven sömn mellan måndag och tisdag, och sen även mellan tisdag och onsdag, sjuka barn och en nattjobbande sambo.

 

Det blev för mycket, och huvudvärken kom, och en massa näsblod som strömmade varmt ner i halsen och över hela min kropp i duschen.
Fick stopp efter ca en timma, huvudvärken blev värre, höll i sig hela natten till torsdagen. 
Lyckades somna nån gång vid 4, vaknade runt 6.45, huvudet värkte men jag lyckades ta mig till köket och börja med vällingen.
Sen kom ett anfall och jag slog pannan i köksfläkten, hann göra färdigt välling och kasta till barnen innan jag fick rusa på toa och kräkas våldsamt.
H.e.l.v.e.t.e tänkte jag, jag är själv, ensam med barnen.
Josef hade gått till jobbet 4.30, jag fick panik.
Fick ringt mamma och sluddrade fram att hon måste komma, hon skulle åka på en gång.
Med morgonens köer och en färja från ön så tänkte jag att jag kan inte vänta, trodde jag skulle dö, det tror man alltid när det händer..
Lyckades ringa mina fina grannar, L kom över och tog hand om barnen och släppte ut Ebba.
Förstår ni vilken tur jag har som har såna grannar, vad hade jag gjort annars?
Man kan omöjligt ta hand om små barn i ett sånt läge, ja inte ens sig själv såklart.

 

Fick hjälp med att ta medicin, Josef ringdes hem och L tog med sig Valentin över till sig medans mamma passade Inez i väntan på att J skulle komma hem.

 

Medicinen hjälpte något en stund men sedan kom värken tillbaka mer och mer och tillslut tog vi beslutet att åka på massage, mamma passade barnen under tiden.

 

Massageterapeuten gjorde underverk, hon höll på länge, mycket längre än jag hade beställt, mycket släppte och jag tror jag grina ner hela hennes matta där genom hålet i massagebädden.

 

Finns lite att jobba på i min lilla kropp, så det lär bli en del återbesök, jag måste.
Fick höra att jag är på väg rakt in i väggen, det sa även min läkare igår.
Måste gå ner i arbetstid, och helst vara sjukskriven minst två veckor. Den sista biten är knepig då det egentligen innebär att J måste ta vård av barn under den tiden så att jag verkligen ska kunna vila och inte vara själv alla kvällar och nätter.
Men ner i tid ska jag, från och med april blir det 80% för mig, så får vi se om det räcker.
Egentligen hade 60 varit ultimat men vi testar oss fram..

 

Har fått en massa medicin utskriven, som komplement till det jag redan har, bl.a sprutor som ska blocka bättre än tabletter, och mer tabletter, starka smärtstillande kombotabletter.
Känns tryggt då jag är livrädd för dessa anfall, tänk om det händer barnen något tänker jag..
Jag tror det är 6 gånger sedan augusti förra året jag fått kraftiga anfall som detta, det håller ju inte och läkaren sa att det ska inte behöva gå så långt, det är inte bra.
Smärtan är oerhörd, som en pulserande granat som håller på att sprängas, eller som att ha huvudet i ett skruvstäd med magsjuka samtidigt. Man kan nästan hamna i chocktillstånd när det är som värst och det händer att jag tuppar av.

 

Medicinen är inget jag tänker långsiktigt på, det är livssituationen som måste lösas, vi går ju nästan helt och hållet om varandra och är sällan lediga helger tillsammans.
Det betyder att det inte finns tid till vila och att avlasta varann, inte heller ett socialt liv med vänner eller familjen heller för den delen.
J har ett oerhört tungt fysiskt arbete, dessutom treskift, och behöver mycket mer återhämtning efter sina pass än han har idag.
Därför ska jag ha barnen hemma en dag i veckan så han får vila. Det kommer göra mig gott med då jag längtar efter mer tid för mina små.

Ok, nu har jag skrivit av mig lite, ingen feelgood-läsning precis men känns konstigt att låtsas om att allt är tipptopp.

 

Om några timmar ska jag och Inez åka med bussen och hämta storebror som har sovit hos farmor. Farmor/svärmor är en klippa som hjälper till så ofta hon kan och Valentin får komma bort från krävande lillasyster och bli riktigt bortskämd, det är han värd.
Jag, Inez och Ebba har sovit gott tillsammans, mina goa tjejer =)

    

Önskar er en fantastisk lördag och helg, här lyser solen!

    

Kram.






       

0
20 Comments
  • Lina
    mars 8, 2014

    🙁 Usch och fy, låter förfärligt med migränen!! Hoppas verkligen att det blir bättre när du gått ner på 80%. Det där med att hela tiden gå om varandra låter inte heller optimalt. Precis som du säger behöver man stöttning av sin partner och ha tid för det sociala livet. Det är ju då man kan ladda om batterierna och orka med en hektisk vardag. Hoppas verkligen att det löser sig för er. Det finns inte någon möjlighet för din man att söka ett jobb där era arbetstider mer stämmer överens? Låter som om ni båda får dra ett tungt lass. 🙁 Styrkekram till dig, du är grym som jonglerar både jobb, hem och barn men du måste nog tänka lite mer på dig själv (jag vet att det är svårt som småbarnsmamma då det mesta kretsar kring barnens välbefinnande). Stor kram!

    • Catarina Alexandersson
      mars 8, 2014

      Målet är givetvis att han ska hitta ett annat jobb, lättare sagt än gjort bara, men det är klart att det är möjligt 🙂
      Längtar oerhört mycket efter att träffa våra vänner mer också, livsnödvändigt för välbefinnandet! Jag som älskar att snattra dessutom, blir ju helt kvävd här hemma haha 😉

      Kram och ha en fin dag!

  • Anonymous
    mars 8, 2014

    Oj, det där låter inte kul! Har själv varit drabbad av utmattningssyndrom. Det kom när jag var föräldraledig med min yngsta. Min son var sjuk ofta och kräktes mycket, vilket ledde till för lite sömn och isolering eftersom vi inte visste om han var magsjuk eller inte (och då vill ingen hälsa på..) Min man jobbade också mycket, så jag kände mig väldigt ensam och helt slut. Till slut visade det sig att min pojke var allergisk (och har astma) och efter det blev allt lugnare. Men det tog tid för mig att återhämta mig och har fortfarande svårt för stress och sover dåligt från och till. Bra sömn är så otroligt viktigt för livskvaliten! Jag vet att det kommer att bli bättre för dig också, bra att ni tar tag i det nu. På ett sätt är det ” bra” med migränanfallen, det är kroppens sätt att visa på att du behöver ta det lugnt. Annars kanske du fortsatt köra på i 180 ända tills du springer rätt in i den berömda väggen och då tar det ännu längre tid att komma tillbaks till sitt vanliga jag. Oj, det blev ett långt inlägg! Ville egentligen bara skriva att det är bra att du skriver som det är och inte låtsas att allt är tipptopp. Kram Annie

    • Catarina Alexandersson
      mars 8, 2014

      Så skönt att det har blivit bättre för er! Stackars liten, och stackars dig/er, fy så jobbigt.
      Har varit inne i väggen rejält för ca 12 år sedan och dit vill jag inte igen, har följdsjukdomar från den tiden så det är inget att leka med. Tyvärr har jag svårt att känna mina gränser och när jag gör något som jag tycker är kul kan jag hålla på tills jag stupar. Som det där med att pyssla och fixa med hemmet, min kreativa sida är även min mörka sida verkar det som 😉
      Tusen tack för att du tog dig tid att skriva, stor kram!

  • Lena
    mars 8, 2014

    Men snälla vän. Det där låter inte bra. Klokt att ni tar tag i saken. Vet precis hur det är att ha migrän. Min har tack och försvunnit mer eller mindre.

    Hoppas det nu är bättre. Ha en skön lördag!

    Kram Lena

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Skönt att du nästan blivit av med din, det är ju inga roliga grejer..
      Jag är på rätt väg tror jag, tack snälla du!
      Kram

  • Helenas enkla vardag
    mars 8, 2014

    Lilla vännen! Konstigt att jag och flera med oss haft migrän just nu! Jag låg igår precis hela dagen och spydde hela tiden. Tillslut fick jag tag på suppar som jag stoppade upp och jag kunde komma ur sängen. Hos mig tror jag det berodde på att blåsvädret kom, får alltid migrän då. Idag är den kvar men inte som igår, tack och lov. Jag gjorde till och med botox förra veckan för jag hoppades att det skulle ge sig, men den huvudvärken igår var banne mig det värsta jag haft på flera år.
    Jag tror att du måste pausa hela ditt liv, det har jag tänkt på länge. Du får sjukskriva dig och ha barnen på dagis ett tag så du får sova ikapp lite på dagarna. Min migrän har blivit sämre nu när jag börjat arbetsträna, förstår inte varför. Men lyssna på vad alla säger till dig, det är bara du själv som blir lidande av att vara duktig. Tur att dina grannar och din mamma kunde komma så snabbt. Lyssna på din kropp. Ring mig om du vill. Kram Helena

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Helena, jag tycker så mycket om dig, och tänk vad bra att vi har varann i detta jobbiga med våra onda skallar!
      Vi måste verkligen komma på en långsiktig lösning, går du på massage eller andra behandlingar?

      Vi får bli bättre på att lyssna på våra kroppar, de är ju de enda vi har!
      Stor kram

  • HOUSE of ADELA
    mars 8, 2014

    Å din stackare detta låter inte bra…låter verkligen som om din kropp säger stopp med stora bokstäver!
    Hoppas er situation lättar, inget jobb i världen eller annat är värt hälsan och små barn.
    Tänker på er och håller alla tummar för ett lättare liv!

    Kramar
    Adela

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Du har rätt, hälsan går först!
      Tack för omtanken, jag tror jag är på rätt väg =)

      Kram kram

  • Anonymous
    mars 8, 2014

    Hej!
    Jag läser din blogg till och från men har aldrig kommenterat här förr. Jag lider verkligen med dig och hoppas att din situation framöver blir bättre! All lycka till dig och din familj.
    Anna.

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Va kul att du skriver =)
      Tack snälla du för omtanken, värmer! Det kommer bli bättre, det vet jag!

      Tack detsamma, kram!

  • Annika på Alvsalen
    mars 8, 2014

    Hejsan!
    Snälla, hur ont har du haft =(
    Låter hur hemskt som helst med migrän.
    Hoppas du mår bättre nu och att din livssituation kommer att förändras till det bättre.
    Det låter som om det är ett måste att du och din man kommer fram till en bra lösning för er.
    Stor krya på dig kram från
    Annika

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Ja lite småjobbigt 😉
      Du ,det kommer bli sååå bra när vi väl har hittat en bättre lösning, vi är redan på väg =)

      Tack snälla och kram!

  • Anonymous
    mars 9, 2014

    Hej Catarina!
    Läser din blogg ofta och tycker den är jättebra!
    Ville bara skriva att jag själv precis är på väg tillbaka till mitt arbete efter en två månader lång sjukskrivning pga utmattning.
    Jag vet att det är svårt att släppa allt runtomkring men man måste lyssna på sin kropp!

    Stor kram från Hanna

    Heja dig!!

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Tack snälla!
      Men du, hade du inte hunnit lägga dig innan du skrev, eller hade du nyss stigit opp? Okristligt tidigt 😉

      Härligt att du är på väg tillbaka, lycka till och ta hand om dig!
      Jo jag vet, det är svårt, särskilt när man vill så mycket..
      Kramar

  • Välkommen Hem!
    mars 9, 2014

    Men jisses lilla gumman! Jag har inte hunnit kika in till dig på många dagar förrän nu och jag får nästan dåligt samvete att jag missar detta! Herregud kvinna vad du gått igenom! Jag ligger här o lipar och tårarna bara sprutar och jag känner hur hemskt det måste ga kännts för dig. Ååååh, att jag inte bor närmare, då hade du kunnat ringa Judita-jouren så hade jag varit där på momangen och hållt din panna när du kräkts och baddat och tagit hand om barnen och Ebbisen och jaa… Vet precis hur ni har det, det där med att gå om varann. Vi har så också i perioder och man undrar då vad det är för jävla liv man lever för man gör det ju för att klara sig, betala räkningar, kanske unna sig nåt ibland, men när man står där så vet i sjutton om det är värt det.
    Åh min lilla söta Catta, jag hoppas att du aldrig nånsin mer får nåt sånt anfall och skönt att du ska gå ner i tid.
    Läste att du ska ut i solen nu. Ja det är bra, krya nu på dig och ha en härlig fin dag!
    Många varma styrkekramar till dig!!
    Judita

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Nä men inte ska du gråta, jag klara mig, det blev lite mycket bara.
      Hade varit fantastisk om du hade bott närmare, inte för att du ska ta hand om mig utan för att jag hade förmodligen haft the time of my lite varje dag med dig 😉

      Gulle gulle dig, kram!

  • Anonymous
    mars 9, 2014

    Lider med dej! Int roligt då det e många tuffa saker på samma gång som man får kämpa med.. Å det e ju alltid lättare att säga just med egentid för att ta hand om sej då har små barn, som int e alltid så lätt att få fixat fram! Men hoppas så ni får löst det så du börjar må bättre och ni får mera tid för varann å nära:)! Min man e egenföretagare vilket gör att han har långa dagar å lite ledigt, så i perioder har det varit verkligen tufft att vara mycket ensam med småbarn, för lite sömn och att få allt att rulla! Men nu har han börjat inse oxå att det går int hur länge som helst att hålla på så, så lite bättre har det blivit:)! För familjen o hälsan kommer ju först fast int e d ju myke ”ledig tid” ändå;)! Å ja som e sjukskötare har hittar ett jobb som e bara dagtid så ser vi varann mera:)!
    Hoppas du mår
    Mycket bättre idag fina du å att det löser sej till det bästa:)! Stor styrkekram till dej! H jecka

    • Catarina Alexandersson
      mars 9, 2014

      Familjen och hälsan går definitivt först, ska verkligen bli bättre på att ta hand om mig så mina kära har en stark och lycklig mamma och sambo som kan ta hand om dem =)
      Skönt att ni hittat en lösning som funkar bättre för er, superviktigt!

      Stor kram på dig goa du =)

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *