Bild tagen precis innan vagnen håller på att åka iväg med mig nedför en backe ;D, denna mamma needs to do some workout..
Blev en lång promenad igår.
Så härligt det var, och vackert. Rejält med blåst när vi gick längs landsvägen, men väl inne i skogen var det stilla och skönt 🙂
Ny kofta från H&M, så skön.
Väl hemma, efter en dryg timma, kom tjatet direkt från liten. -”Gunga, gunga”! (Det bästa hon vet)
Ok, då då, sa jag.
Om denna jänta nånsin har hårband? Jodå, men de ryker fortare än fortast..
-Mamma, Ebba vill följa med!
-Tyvärr, du får inte vara på lekplatsen, puss och hej!
Medans Ebba ligger och deppar, gungar vi lite grann..
God morgon på er!
Eller god och god.. Har väl sovit sådär, vemod och ångest har hållit mig vaken.
Imorgon är det nämligen dags för Valentins första inskolningsdag på Förskolan, och jag är lite ängslig för min lille grabb.
Fast det blir säkert bra, vi har varit superpositiva när vi pratat med honom om det, ändå visar han ganska mycket tecken på förväntansångest.
Han är en tänkare av rang den lille mannen, äpplet faller inte långt från trädet, som man säger..
-Jag behöver väl inte sova där? Frågar han.
-Jag vill ha egen matlåda, och mina tuschpennor. -Jag vill inte leka med killar, bara tjejer.
-Du kan inte lämna mig ensam där förstår du mamma, jag är faktiskt bara tre år!
Det snurrar mycket där inne i Valentins huvud, älskade barn.
Vi försöker vara så pedagogiska, positiva och glada det bara går när vi pratar med honom.
Någon annan där ute som har erfarenheter att dela med sig av när det gäller inskolning av 3,5-åring?
Önskar er en fin måndag!
Kram
Till Ellinor som skrev om sitt ur-akuta snitt, du får gärna skriva mer och berätta om du skulle känna för det, har ju varit i samma situation.
Den mentala biten är tusen gånger värre än det fysiska, ärrad för livet. Känns på något sett lite skönt att veta att man inte är ensam, har känt att jag inte har någon att prata med, trots psykologhjälp.
Bara om du vill.. kan maila om du vill.
Kram
0