Hej.
Pausat lite..
Migränen har varit på besök, tråkigt att skriva om, men jag gört ändå.
Det började med utebliven sömn mellan måndag och tisdag, och sen även mellan tisdag och onsdag, sjuka barn och en nattjobbande sambo.
Det blev för mycket, och huvudvärken kom, och en massa näsblod som strömmade varmt ner i halsen och över hela min kropp i duschen.
Fick stopp efter ca en timma, huvudvärken blev värre, höll i sig hela natten till torsdagen.
Lyckades somna nån gång vid 4, vaknade runt 6.45, huvudet värkte men jag lyckades ta mig till köket och börja med vällingen.
Sen kom ett anfall och jag slog pannan i köksfläkten, hann göra färdigt välling och kasta till barnen innan jag fick rusa på toa och kräkas våldsamt.
H.e.l.v.e.t.e tänkte jag, jag är själv, ensam med barnen.
Josef hade gått till jobbet 4.30, jag fick panik.
Fick ringt mamma och sluddrade fram att hon måste komma, hon skulle åka på en gång.
Med morgonens köer och en färja från ön så tänkte jag att jag kan inte vänta, trodde jag skulle dö, det tror man alltid när det händer..
Lyckades ringa mina fina grannar, L kom över och tog hand om barnen och släppte ut Ebba.
Förstår ni vilken tur jag har som har såna grannar, vad hade jag gjort annars?
Man kan omöjligt ta hand om små barn i ett sånt läge, ja inte ens sig själv såklart.
Fick hjälp med att ta medicin, Josef ringdes hem och L tog med sig Valentin över till sig medans mamma passade Inez i väntan på att J skulle komma hem.
Medicinen hjälpte något en stund men sedan kom värken tillbaka mer och mer och tillslut tog vi beslutet att åka på massage, mamma passade barnen under tiden.
Massageterapeuten gjorde underverk, hon höll på länge, mycket längre än jag hade beställt, mycket släppte och jag tror jag grina ner hela hennes matta där genom hålet i massagebädden.
Finns lite att jobba på i min lilla kropp, så det lär bli en del återbesök, jag måste.
Fick höra att jag är på väg rakt in i väggen, det sa även min läkare igår.
Måste gå ner i arbetstid, och helst vara sjukskriven minst två veckor. Den sista biten är knepig då det egentligen innebär att J måste ta vård av barn under den tiden så att jag verkligen ska kunna vila och inte vara själv alla kvällar och nätter.
Men ner i tid ska jag, från och med april blir det 80% för mig, så får vi se om det räcker.
Egentligen hade 60 varit ultimat men vi testar oss fram..
Har fått en massa medicin utskriven, som komplement till det jag redan har, bl.a sprutor som ska blocka bättre än tabletter, och mer tabletter, starka smärtstillande kombotabletter.
Känns tryggt då jag är livrädd för dessa anfall, tänk om det händer barnen något tänker jag..
Jag tror det är 6 gånger sedan augusti förra året jag fått kraftiga anfall som detta, det håller ju inte och läkaren sa att det ska inte behöva gå så långt, det är inte bra.
Smärtan är oerhörd, som en pulserande granat som håller på att sprängas, eller som att ha huvudet i ett skruvstäd med magsjuka samtidigt. Man kan nästan hamna i chocktillstånd när det är som värst och det händer att jag tuppar av.
Medicinen är inget jag tänker långsiktigt på, det är livssituationen som måste lösas, vi går ju nästan helt och hållet om varandra och är sällan lediga helger tillsammans.
Det betyder att det inte finns tid till vila och att avlasta varann, inte heller ett socialt liv med vänner eller familjen heller för den delen.
J har ett oerhört tungt fysiskt arbete, dessutom treskift, och behöver mycket mer återhämtning efter sina pass än han har idag.
Därför ska jag ha barnen hemma en dag i veckan så han får vila. Det kommer göra mig gott med då jag längtar efter mer tid för mina små.
Ok, nu har jag skrivit av mig lite, ingen feelgood-läsning precis men känns konstigt att låtsas om att allt är tipptopp.
Om några timmar ska jag och Inez åka med bussen och hämta storebror som har sovit hos farmor. Farmor/svärmor är en klippa som hjälper till så ofta hon kan och Valentin får komma bort från krävande lillasyster och bli riktigt bortskämd, det är han värd.
Jag, Inez och Ebba har sovit gott tillsammans, mina goa tjejer =)
Önskar er en fantastisk lördag och helg, här lyser solen!
Kram.
0
